I många år har jag tänkt bege mig till orten där min farmor och farfar ligger begravda men det är ju det här med tid, avstånd och viljan som har gjort att jag inte gjort slag i saken.
Men nu blev det lite bråttom..
Idag ringde jag till pastorsexpiditionen där och fick veta att deras grav var 50 år och att den då var på väg att tas tillbaka till församlingen om vi inte förlängde "avtalet" och det skulle kosta 120:-/år.
Jaha och vem ska betala det??
Eftersom min pappa och hans syskon ej lever länge så är det ju upp till oss kusiner att bestämma hur vi ska göra.
Jag vill ju inte ta ett sånt här beslut själv, alltså måste jag ju kontakta dom.
Tyvärr har vi aldrig haft någon bra kontakt på den sidan av släkten men det här är ju en möjlighet att återta lite kontakt även om den kommer att bli sporadisk även i framtiden.
Idga har jag ringt två av dom och jag kan säga att de blev väldigt förvånade.
Den ena har jag inte träffat sen -82 och den andra träffade jag för kanske 15-20 år sen.
Vi hann prata mycket om vår släkt och jag mycket information som jag inte vetat om.
Är så glad för att jag började rota i det här för jag vet alldeles för lite om min släkt och nu är det bara vi kusiner som kan uppdatera varandra om vad vi vet.
Det är synd att det har blivit så här men som min ena kusin sa så beror nog mycket på att våra föräldrar inte heller hade så bra kontakt.
I och för sig så behöver man inte ha kontakt med varann bara för att man är släkt heller men jag personligen har fått ett större intresse för släktbanden sen jag blev äldre.
För vem kommer att kunna föra släkthistorierna vidare om ingen har tagit reda på något??
