Trött som ett as var jag men det är ju bara att gilla läget när barnen är sjuka och se till att de får den hjälp de behöver.
Vid 4-tiden somnade han om igen och jag med.
2½ timme senare var det dags att kliva upp. Gääääääsp ........
Anton var hemma själv idag och både jag och P-A var hem och kollade till honom.
Han kunde knappt äta pga halsen men var vid gott mod.
Annat var det när jag kom hem efter arbetsdagen.
Jag tror aldrig jag har sett Anton i den form som han var då.
Han hade så fruktansvärt ont i huuvdet, var illamående, svimfärdig och jätteont i halsen.
Han bara grät och grät.
Fy vad maktlös jag kände mig.
Provade att få i honom nyponsoppa, vatten, banan men ingenting gick i honom.
Till slut ringde jag sjukvårdsupplysningen men de kunde bara råda mig att ge honom något att äta för allt hängde säkert ihop.
Det trodde jag med men jag var samtidigt orolig eftersom han håller på att trappa ner på epelepsimedicinen.
Han har ju aldrig haft något anfall utan bara aktivitet men jag har erfarenhet av de som fått anfall av för lite sömn och ingen mat.
Efter att ha tagit 2 alvedon och sovit någon timme ligger han och kollar på tv och ser betydligt piggare ut.
Nu hoppas jag bara att han får i sig något ätbart också.
Nä fy för sjuka barn...
Hellre en busig kille än en sjuk och ynklig liten en..
En sjuk Anton påsken -08.
Här ser han i alla fall piggare ut än vad han gjorde idag.
Älskade älskade Anton ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar